Shintoismen: religion eller tradition?

Teologie doktor Ernils Larsson (f. 1986) hittade religionsvetenskapen genom sitt intresse för Japan. Som barn och ung utövade han japansk kampsport och under gymnasiet gjorde han ett utbytesår i Ageo i Saitama-prefekturen. Kampsporten lämnade han som ung vuxen men Japanintresset levde kvar i form av högskolestudier i japanska efter studenten.

          – De första terminerna vid Stockholms universitet visste jag ännu inte vad jag ville syssla med på längre sikt, men jag var redan då övertygad om att språkkunskaper alltid lönar sig. Efter tre terminer japanska, varav en utbytestermin i Tokyo, beslöt jag mig för att ta en paus från de ganska tunga språkstudierna. Jag ville ta en termin och studera något som jag verkligen tyckte var roligt – religionsvetenskap. En termin blev snart flera, och plötsligt hade jag bytt inriktning på mina studier. Sedan dess har jag fortsatt kombinera japanska och religionshistoria genom hela min akademiska karriär. Det vore vansinnigt att inte utnyttja den här nischade kompetensen, konstaterar Larsson.

“Det vore vansin­nigt att inte ut­nyttja den här nischade kompetensen.”

Shintodirektivet i rättsfall

När ett tjugotal amerikanska tjänstemän skrev Japans nya konstitution i februari 1946, ingick bland annat demokratisering, mänskliga rättigheter och separation av stat och religion. Det sistnämnda var amerikanernas reaktion på det nära samröret mellan stat och shinto, något som bland annat manifesterades i kejsarens roll som nationens politiska och andliga mittpunkt. Genom det så kallade Shintodirektivet skulle shinto gå från att vara något offentligt, en del av den nationella identiteten, till att bli en religion medborgarna kunde välja att ägna sig åt privat.

Trots att Japan återfick sin självständighet år 1952 reviderades aldrig den grundlag som skrevs under den amerikanska ockupationen. Konstitutionen vann stort folkstöd efter kriget, trots ett långvarigt missnöje bland annat inom den politiska högern och bland shintoistiska organisationer. Majoriteten av japanerna uppfattar ändå konstitutionen som ett slags skydd mot en återgång till militarism och auktoritärt styre.

          – I min doktorsavhandling Rituals of a Secular Nation: Shinto Normativity and the Separation of Religion and State in Post-War Japan (2020) undersöker jag det svårtolkade begreppet religion i Japan. Jag har närmat mig fenomenet genom rättsfall, där religionsbegreppet blir ännu mera komplext. Vilka handlingar ska förstås som religiösa aktiviteter och vilka som utövande av japansk kultur och tradition, frågar sig Larsson.

Brist på koncensus

“Religions­frihet är ett komplext fenomen i lagtexter i de flesta länder, men i Japan finns även ett ovan­ligt skarpt förbud mot stat­liga aktörers rätt att ägna sig åt religiösa aktivi­teter.”

Ernils Larsson blev intresserad av rättshandlingar som källmaterial under sina Master-studier i internationella relationer vid Wasedauniversitetet i Tokyo.

          – Inför valet av ämne i min doktorsavhandling fann jag en stor kunskapslucka i frågan om japanska domstolars tolkning av begreppen religion och shinto under efterkrigstiden. Jag visste också genast att jag ville ha Mattias Gardell, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet som handledare, berättar Larsson.

Larsson behärskar i första hand modern japanska och har ett stort intresse för politik, vilket återspeglas i doktorsavhandlingens tidsliga avgränsning och klara samhällsförankring. Själva forskningsprocessen beskriver han som organisk, utan större föraning om vart källmaterialet skulle föra honom. Ganska snart kunde Larsson ändå konstatera hur extremt instabilt religionsbegreppet i Japan är.

          – Religionsfrihet är ett komplext fenomen i lagtexter i de flesta länder, men i Japan finns även ett ovanligt skarpt förbud mot statliga aktörers rätt att ägna sig åt ”religiösa aktiviteter.” Vad exakt det är som gör aktiviteter religiösa är mycket omstritt och det råder stor variation i olika rättsfall kring hur religion definieras och döms, säger Larsson.

Larsson tillägger att det är en sak att problematisera religionsbegreppet på ett teoretiskt plan i en akademisk kontext, men det blir en verklig utmaning då religiositet definieras i lag.

          – Trots att rättshandlingarna utgör ett mycket komplext källmaterial vill jag uppmuntra andra religionsvetare att våga ta sig an juridiska handlingar i sin forskning. Religionshistorikerns tolkning är annorlunda än juristens, vi kan närma oss samma material från olika perspektiv, menar Larsson.

Akademiskt erkännande

“Donnerska institutets forskar­pris blev ett slags kvalitets­stämpel på de upptäckter jag har gjort och på mig som forskare.”

I oktober 2020 tilldelades Ernils Larsson Donnerska institutets forskarpris. Prissumman på 5 000 euro tillfaller årligen en framstående religionsforskare vid ett nordiskt universitet. Larsson hade stiftat bekantskap med Donnerska institutet redan ett år tidigare då han mottog ett forskarstipendium för sin doktorsavhandling.

          – Donnerska institutet var också bekant för mig genom min handledare professor Gardell, som satt med i institutets styrelse fram till år 2018. Tack vare Åbo Akademis och Uppsala universitets nära samarbete inom religionsvetenskap har jag också kommit i kontakt med institutet, berättar Larsson.

Den svenske teologie doktorn blev mycket tacksam och rörd över utmärkelsen och beskriver forskarpriset som ett slags nytändning för honom som akademiker.

          – Donnerska institutets forskarpris blev ett slags kvalitetsstämpel på de upptäckter jag har gjort och på mig som forskare, konstaterar Larsson.

Utgiven avhandling

Ernils Larsson har sedan doktorsavhandlingens färdigställande haft som plan att bearbeta texten och ge ut verket hos ett förlag. För närvarande ansöker han om finansiering för att kunna förverkliga de ambitionerna.

          – Doktorsavhandlingen är skriven på engelska och skulle primärt ges ut på det språket. Ifall genomslagskraften är stor och intresset finns, kan den också översättas till japanska, säger Larsson.

Förutom att ge ut sin doktorsavhandling i bokformat har Larsson siktet inställt på en fortsatt akademisk karriär. Han vill gärna undervisa inom sina kunskapsområden i religionshistoria och fortsätta producera och ge ut vetenskapliga artiklar. Just nu söker han olika postdoktorala forskartjänster, för att få tid och möjlighet att forska och meritera sig ytterligare.

          – Religionsvetenskapen bidrar med redskap för att bättre förstå flera frågor. Som kulturellt fenomen genomsyrar religion hela samhället, inte minst politiken. Som religionsvetare ska vi därför vara öppna för att studera alla fält, även de som kan verka främmande. Vi har perspektiv som andra discipliner ofta saknar, och kan därför komplettera såväl statsvetare som jurister, avslutar Larsson.